Allvarliga förseelser...

Igår var det bygdetrav på Åby. Jag red, som jag nämnt tidigare, Priorat. Vi fick en tappstart som heter duga till att börja med. Han blev väldigt tveksam av att vara ensam på volten och när jag vände upp fick jag riktigt driva honom för att han skulle sätta fart. Vi hade springspår så jag vände ju upp en bit bak i banan. Så är det ibland.

Väl iväg kändes han fin och vi anslöt till dom övriga hästarna efter 400 meter. Jag skall absolut inte nämna namn, men under hela loppet utmärkte sig ett ekipage genom att vingla och fara i spåren. In på upploppet, trots att jag ropade på henne, så styr ryttaren rätt ut och klipper benen på Priorat. Jag hann tänka; nu dyker vi! Jag fångade upp Priorat, fick sätta han på haserna i princip, och kom undan med blotta förskräckelsen. Det blev närmare skritt än jogg över mållinjen.

Det finns flera saker att peta bland i montésporten, men frågan om säkerhet anser jag vara den absolut viktigaste. Sådant här får inte hända.

Jag blir förbannad när jag tänker på det. Det finns alldeles för många nonchalanta ryttare ute i loppen, och om straffen skall ökas inom något område så är det när allvarliga förseelser som grov störning bedöms. Jag kan hålla med en kollega, om att sådant skulle straffas med många veckors, eller ett par månaders avstängning, samt krav att ryttaren genomgår ett antal provlopp innan denne kan rida toto-lopp igen.

Det har redan hunnit inträffa en riktigt allvarlig olycka inom montén och jag hoppas inte att det skall behöva hända igen innan STC uppmärksammar och skärper straffen på dessa incidenter.

En annan sak som skulle hjälpa blivande ryttare att förstå innebörden av vikten av uppmärksamhet i loppen vore att helt enkelt visa ridolyckor i undervisningen.

Rid förnuftigt, livet är dyrbart!