Idag var det då dags för ryttaren som skall rida min häst i STC-lopp framöver, att testa Saturnus på banan. Det var faktiskt en fröjd för ögat! Hon red ett perfekt jobb! Han såg lite loj ut första 1500m men när hon tryckte till han 400m kvar till mål så gick det undan... sen ville han inte stanna. Härligt. Det är något speciellt med att träna fram en egen häst ändå. Jag trodde kanske att jag skulle tycka det var jobbigt att inte själv sitta upp, men så känns det absolut inte. Det är för det första intressant att se hästen från sidan, och för det andra så är samarbetet med medryttaren väldigt givande. Jag ventilerar saker med henne som jag själv annars bara bollar med mig själv. Med andra ord är det väldigt utvecklande att ha en medryttare. Och i ärlighetens namn så vet jag inte om det hade hänt om det inte vore för STC's propositioner som stänger ute vissa kategorier ryttare. Vilken förlust det hade varit. Jag hoppas fler ryttare ser värdet i att ha medryttare. Det är bra för sporten tror jag.
Jag tror jag vet vem spöket är!!!!!
SvaraRadera